Offentlig konst undersida

And I’d Choose You; In Any Version Of Reality (2025)
Case Maclaim, Tyskland

Målningen skapades sommaren 2025 som en del av ett projekt för att göra Orsa centrum mer attraktivt och levande.

Verket är utfört av den tyska världsstjärnan inom Street Art, konstnären Case Maclaim som är känd för sina detaljrika och fotorealistiska väggmålningar.

And I’d Choose You; In Any Version Of Reality är ett samtida konstverk som bidrar till att förstärka stadens visuella identitet och skapa nya mötesplatser i det offentliga rummet. De fotorealistiska händerna symboliserar styrka och enighet.

Krusi betyder “Utsmycka” på Ossmål vilket var en del i projektet ”Spännande centrum för lönsamt företagande”. Företagarna Orsa i samarbete med Orsa Besparingsskog låg bakom projektet. Målsättningen var att göra Orsa centrum till en mer spännande, intressant och engagerande mötesplats som speglar Orsas varumärke och stimulerar fantasin.

Målningen finns på Kung Gustavs väg 5 i Orsa.

@krusiorsa@case_maclaim

Bro-Bro Breja (1983) Ebba Hedqvist

Bro-Bro Breja, som konstverket av Ebba Hedqvist heter, är en gammal danslek som är spridd över hela världen i olika variationer. Den var känd redan på 1600-talet, en danslek som handlade om bron över vallgraven (bro breja = breda bron) eller stadsporten, där man kunde bli stoppad för att bli utfrågad.

Ebba Hedqvist (1909–2001 konstnär och skulptör, föddes i Piteå och var dotter till sågverksarbetaren Ernst Johan Hedqvist och Hanna Fredrika Berglund. Hon studerade under 1940-talet i Rom och Paris och debuterade 1943.

År 1961 var hon initiativtagare till bildandet av Stiftelsen Konstnärshem som i kvarteret Svalgången på Södermalm i Stockholm upplåter bostäder till äldre konstnärer.

Hon hade många samlingsutställningar i Stockholm och finns representerad på Nationalmuseum med en skulptur i terrakotta, Flickhuvud från 1950.

Mest kända för allmänheten är hennes skulpturer i offentliga parker och anläggningar, bland annat i Stockholm, till exempel Laura på Norrmalmstorg, Fiskfossil från 1985 i rostfritt stål, som står i vattnet mellan Smedsudden och Smedsuddsbadet och Före entrén i brons i Ekholmens centrum i Linköping.

På 1960-talet tog hon initiativ till stiftelsen och föreningen Konstnärshem, som upplåter bostäder på Södermalm till äldre konstnärer.

Placering: Byxtorget.

Båt (2002) Alena Matějka

Skulpturen i sandsten är skapad vid Stensymposiet i Mässbacken. Många konstnärer från Sverige och andra länder deltog i symposiet och skapade verk i sandsten under några år i början av 2000-talet.

Alena Matějka är från Tjeckien har ett omfattande CV med många års studier av konst, design och glastillverkning. Hon har vunnit ett flertal utmärkelser i bland annat Danmark, Tyskland och Italien. Hon har ställt ut vid 27 soloutställningar såväl som långt över hundra grupputställningar och deltagit i många symposier över hela världen.

Placering: Vid Lillån nedanför Lillåhem.

Dinner For One (2025) Curtis Hylton, England

Den här målningen är skapad sommaren 2025 i ett projekt för att göra Orsa centrum mer attraktivt.

Krusi betyder “Utsmycka” på Ossmål och var en del i projektet ”Spännande centrum för lönsamt företagande” som Företagarna Orsa i samarbete med Orsa Besparingsskog ligger bakom , med målsättningen att göra Orsa centrum till en mer spännande, intressant och engagerande mötesplats som speglar Orsas varumärke och stimulerar fantasin.

Världsartisten i Street Art, Curtis Hylton från England, som har skapat verket imponerar med naturinspirerade motiv där djur och växter smälter samman.

Målningen finns på Kung Gustavs väg 4A, Orsa.

@krusiorsa@curtis_hylton

Fiolen min (2015) Pål Svensson

Fiolen min av konstnären Pål Svensson är skapad i röd granit och anspelar på Orsas natur och kultur, på gruvbrytningen av slipsten och på musikarvet.

Pål Svensson utforskar stenens olika möjligheter i sina skulpturer och installationer. Han söker stenens motsatser och ställer mjukt mot hårt, polerat mot grovt, vått mot torrt vilket vi också ser i Fiolen min. Han är bland annat utbildad vid Valands konsthögskola i Göteborg och hans verk kan ses på många platser i Sverige och utomlands.

Konstverket har stått vid Slipstenstorget från 2015. Det togs därifrån år 2025 för att placeras vid nya äldreboendet Slipstenen.

Placering: Nedtagen för närvarande.

Konstverk, församlingshemmets vägg

Egon Möller-Nielsen (1915 –1959) skapade konstverket på Orsa församlingshems norra vägg på 50-talet. Församlingshemmet invigdes 1956 så tillkomsten bör vara under åren 1955–1956. Han tyckte det var en intressant ”kyrklig” uppgift med stort stöd av Axel Hambraeus som var en liberal, framsynt och tolerant kyrkoherde.

Den världskände danske skulptören Möller-Nielsen bodde i Fryksås hos Putte Borén under jobbet. Han var kompis med arkitekt Ralph Erskine som också bodde där.

Under kriget samarbetade konstnären med danska motståndsrörelsen, vilket hindrade honom från att återvända till Danmark före krigsslutet. Han kom att stanna i Sverige och blev svensk medborgare.

Han gjorde också ett emaljarbete vid Avesta läroverk 1951 då det stod klart.

Egon Møller-Nielsen var son till Niels Møller och Agnes Mary Gunnild Topshøj. Han tog studentexamen 1934 i Köpenhamn. Därefter studerade han under perioden 1934–1937 på skulptur- och arkitekturlinjen på Det Kongelige Danske Kunstakademi i Köpenhamn. Han arbetade på arkitektkontor i Helsingfors 1938–1939 och i Stockholm maj 1939 till januari 1943. Han var under de sista två åren av sitt liv, 1957–1959, huvudlärare i skulptur på Konstfackskolan. Han deltog i redaktionen för kulturtidskriften Prisma under dess utgivning 1948–1950.

Egon Møller-Nielsen är känd för sina abstrakta skulpturer i surrealistisk stil. Framför allt är han känd för de lekskulpturer han introducerade från 1949 i samarbete med Stockholms stadsträdgårdsmästare Holger Blom som har fått många efterföljare. Han arbetade också med scenografi och illustrerade en barnbok.

Egon Möller-Nielsen berättade att det var svårt att komponera ett sådant konstverk som pryder församlingshemmet i Orsa. Han lär ha sagt att: Den är ämnad att pryda, och skall var glad, men närheten till kyrkan gör att linjen måste vara stram. Han valde glada färger: för i Dalarna tycker man om glada färger.

Motivet har inga kyrkliga symboler, men ändå en religiös grund. Herr Möller-Nielsen talade även om vad figurerna skall symbolisera. Den stora gula fläcken är solen och den har stjärnor på sidan om sig. Figuren är Kristusmonogrammet och det röda fältet är livets röda färg och den blå är en havets. Längst ner i högra hörnet är en fisk, det gamla tecknet kristna människor emellan.

Placering: Församlingshemmet vid kyrkan, norra väggen.

Katedralen (2002) Ian Newbery

Katedralen i sandsten står i rondellen vid Tingshusparken och kyrkan i Orsa. Den är skapad vid Stensymposiet i Mässbacken 2002.

Ian Newbery är en skulptör och tecknare som kommer från Northampton i England och är bosatt i Sverige sedan åttiotalet. Hans verk finns att
se på många platser i världen.

Newberys skulpturer är monumentala och starka i sitt uttryck och de monolitiska verken utgör ett slående intryck.

Ian Newbery arbetar ofta i granit, metall och sten men även i andra material beroende på vad det är han vill kommunicera.

OBS! Avnjuts på avstånd, gå inte ut i körbanan!

Placering: I rondellen vid Kyrkan.

Korpral Gifting (1985) Domenico Inganni

Statyn föreställer Jonas Axel Gifting Jonsson (1856–1934), svensk korpral från Ore socken som uttalade några ord som har blivit ett bevingat uttryck.

Historien är som följer: Den 13 september år 1894 var Orsa kompani vid Dalregementet på väg hem efter avslutat regementsmöte. Inkvartering skulle ske nära Komtillmåtta krog i Gagnef. Innan kaptenen Sven Axel Bjuggren lämnade kompaniet för kvällen ville han framhålla vikten av kompaniets anseende och sa: ”Alltså kommer vi nu överens om att alla håller sig nyktra!”

Korpral Gifting talade för sina mannars räkning och svarade:

”Kapten! Orsa kompani lovar ingenting bestämt!”.

Ett uttalande som lever kvar än i dag.

Korpralen var en reslig man och inte alls så kort som den 174 cm höga statyn är. Statyn är gjuten i brons.

Konstnären Domenico Inganni (1903–1988) var en svensk-italiensk skulptör och stuckatör. Han föddes i Italien och kom till Göteborg som 15-åring med sin morbror. Inganni arbetade i flera olika material som brons, trä, sten och gips med mera. Bland hans arbeten som främst utfördes för offentliga rum hittas hästar, björnar, figurer, skulpturer, statyer och fontäner.

Placering: Mellan Järnvägshotellet och Stationshuset bed and breakfast.

Kosmos (2003) Kyriakos Rokos

Kosmos skapades vid Stensymposiet i Mässbacken 2003.

Kyriakos Rokos är en grekisk konstnär, född i Ioannina i Grekland 1945. Konstnärens omfattande CV inkluderar studier i skulptur vid School of Fine Arts of Athens och École des Beaux Arts i Paris. Han är även Professor Emeritus i School of Reservation of Antiquities and Works of Art.

Ett karakteristiskt drag i hans skulpturer är det nära, nästan fysiska förhållandet mellan form och material (sten, trä, metall). Former, ofta kroppsdelar framträder och dyker ut ur materialets inre. Exempel på detta är händerna och ansiktet som försöker ta sig ut ur sandstensskulpturen Kosmos.

Rokos har mottagit flertalet utmärkelser för sin konstnärliga verksamhet, haft över fyrtio egna utställningar och deltagit i olika symposium i Grekland och andra länder. Hans konst finns att beskåda i många grekiska städer, men även i Luxenburg, Berlin, Paris, Albanien (Korca), Cypern och Lettland (Dzintari).

Kraft i musiken (2004) Jordi Arkö

Figurerna på kuben av glas i toppen av verket är utskurna i plåt på ornamentik med slipstensmönster. Här ser vi figurer som föreställer ungdomar med instrument och representerar pop och rock. Här finns Hanser Lina Göransson, vallkullan från Orsa som blev operasångerska. Vi ser även Kalle Moraeus, Bengan Jansson och Gössa Anders.

Jordi Arkö är en svensk konstnär, född 1951 i Stockholm. Han har bland annat varit initiativtagare till att starta upp Orsa Grafikverkstad 2003.

Konstverket är finansierat av Sydkraft och stod klart hösten 2004.

Placering: Moraeusparken.

Kunskapens träd (1988) Erik Lindberg

Erik Jompo Lindberg (1921–1998) från Ytterhogdal i Hälsingland var en konsthantverkare, smideskonstnär och tecknare.

Lindberg var autodidakt som konstnär. Har var yrkesverksam som smed i trettiofem år innan han blev konstnär på heltid 1971. Han ställde ut sina metallskulpturer i ett flertal svenska städer och skapade figurer och skulpturer av metall, ofta med motiv från sin hembygd samt från teckningar. Lindberg är representerad vid Jämtlands läns landsting, Svegs sjukhus, Handöls kapell, Söderhamns kommun, Ljusdals kommun, Östersunds kommun, Högdals kommun, och Svegs kommun.

Konstverket Kunskapens träd placerades på Kyrkogatan vid gamla biblioteket 1988. 2025 flyttades trädet till Slipstenstorget i samband med att torget fick ett nytt utseende i projektet grönare centrum.

Placering: Slipstenstorget.

Older Than The Universe (2025) Nean, Belgien

Den här målningen är skapad sommaren 2025 i ett projekt för att göra Orsa centrum mer attraktivt.

Krusi betyder “Utsmycka” på Ossmål och är en del i projektet ”Spännande centrum för lönsamt företagande” som Företagarna Orsa i samarbete med Orsa Besparingsskog ligger bakom. Målsättningen är att göra Orsa centrum till en mer spännande, intressant och engagerande mötesplats som speglar Orsas varumärke och stimulerar fantasin.

Nean är den världsartist inom Street Art från Belgien som har skapat detta verk. Han är känd för sina färgstarka verk fyllda med djur och mystiska detaljer.

Målning finns på: Kyrkogatan 6 i Orsa.

@krusiorsa@nean_kingdom

Orsabruden (1992) Lenny Clarhäll

Orsabruden är en skulptur i brons med fina detaljer från Orsadräkten med en brudkrona längst upp.

I Orsa och Dalarna hörde kronan ihop med folkdräkten – brudstassen. Tecknet på övergången från ogift till gift var brudens vita kelingatt med dito band. Kronan var den förnämsta prydnaden tillsammans med ett krucifix på pärlbandet om halsen samt andra guld- och silverglänsande band på huvudet. Förr var det nästan självklart att bruden skulle bära krona vid bröllopet. Detta var särskilt vanligt vid kyrkliga bröllop under 1700- till början av 1900-talet. Kronan var inte bara en prydnad utan den bar också en moralisk och social betydelse.

Konstnären Lenny Clarhäll är född 1938 i Västergötland. Numera boende och verksam i Hölö i Södermanland. Han är utbildad vid Konstfackskolan i Stockholm och Konstakademin i Köpenhamn. Han debuterade på Galleri Doktor Glas i Stockholm 1972 efter en lång vistelse i Mexiko.

Clarhäll finns representerad med en rad större offentliga verk runtomkring i Sverige. Han jobbar gärna i olika material och med skilda uttryck anpassade till den plats och kontext som verket ska vara i.

Placering: Vid kvarteret Grevinnan.

Orsakullan (1984) Calle Örnemark

Orsakullan är skapad av konstnären Calle Örnemark (1933–2015). Han föddes i Jönköping och bodde och verkade bland annat i Gränna och i ateljén på Visingsö.

Konstnären inspirerades av och följde en internationell konstriktning under 1980- och 90-talet som kallas nyexpressionism. Mest känd är han för sina skulpturer av rivningstimmer som också är det material som har använts i Orsakullan. Örnemarks konst finns att beskåda på många platser både här i Sverige och utomlands.

Skulpturen beställdes av kulturnämnden till invigningen av Orsa centrum 1984. Den grovhugget fyrkantiga kullan möttes av mycket kritik för sitt utseende och för felaktiga detaljer i dräkten.

Till invigningen hade en hemlig grupp Orsabor gjort en konstkupp och tagit fram Orsakullans kille och deras två barn. Bakom ”killen” stod fritidschef Helge Soling, stadsarkitekt Anders Björklund, snickare Sven Björkqvist och förvaltare Olle Larsson.

En omfattande konstdebatt uppstod och pågick under flera år här i Orsa till följd av dessa konstverk.

Placering: I kommunhusets entré.

Petra (2002) Anette Larsson

Skulpturen i sandsten är skapad vid Stensymposiet i Mässbacken.

Placering: I Tingshusparken

Skog och kalk (1980) Per Myrström

Verket speglar några av Orsas näringar då och nu, skog och kalk. Det finns ett tecken på sågbladet som är ett medeltida tecken för kalk. Materialet är koppar och brons.

Per Myrström, född 1948, är en svensk konsthantverkare som har bott i Orsa sedan 1984. Han har studerat vid Konstfack i Stockholm 1968–1972 och har därefter varit verksam som konsthantverkare i trä och metall. Han har också arbetat med skulptur och offentlig utsmyckning.

Myrströms konst finns bland annat att se på Nationalmuseum, Röhsska konstslöjdmuseet i Göteborg, vid Högskolan Dalarna och Falu lasarett.

Placering: I Tingshusparken, mitt emot ingången till Kommunhuset.

Städet (1994) Charles Frisk

Städet är skapat som ett minne av industri- och handelsepoken i Orsa med Järnbirger Olsson. Städet tillverkades av Charles Frisk på uppdrag av Järnbirger Olssons son Esbjörn och kultur och fritidsnämnden i Orsa.

Birger Olsson (1884–1962) föddes i Ulricehamn. Han kom till Orsa 1909 och började arbeta som expedit i Forsbergs järnhandel. Han tog över järnhandeln och flyttade snart till det nybygga huset Titanic vid Järnvägsgatan med sin firma Birger Olssons Järnaffär. Han kallades Järnbirger och byggde upp ett imperium med bland annat järnhandel och kättingfabrik.

Han byggde även Orsa sågbladsfabrik tillsammans med Erik Timander. 1932 flyttade sågbladsfabriken till en fastighet på Dalagatan. På 1940-talet expanderade företaget och 1943 hade byggnaden på Dalagatan 1 fått den form som den har än i dag (2025).

Företaget omfattade förutom Orsa Kättingfabrik AB och Orsa Sågbladsfabrik AB även Älvdalens Järnaffär AB samt AB Bertas & Co – Orsa sparkstöttingfabrik.

Järnbirger AB var en miljonindustri och Orsas största företag med omkring 200 anställda vid 50-årsjubileet 1959. Järnbirger kom att kallas Kungen i Orsa. Han beskrevs som en kraftmänniska, en handlingens man med järnhård vilja.

Torgbrunn i Orsasandsten (1901), Lars Israel Wahlman

Brunnen i Tingshusparken är ritad av arkitekt Lars Israel Wahlman (1870–1952) som var född i Hedemora. Han utvecklade sin stil genom influenser av brittisk villa- och landskapsarkitektur och var en företrädare för Arts and Crafts i Sverige.
Hans arkitektur var nationalromantisk.

Inspirerad av hantverkstraditionen från sin födelsebygd i Dalarna tillämpade han sina rön i den egna villabyggnaden ”Villa Tallom” i Stocksund, Danderyds kommun. Andra kända byggnader som han har skapat är Tjolöholms slott och Engelbrektskyrkan.

Brunnen är utförd av byggmästare Sven Hedberg (f. 1853) som kom från Bollnäs till Orsa och drev sin byggfirma här. Bland annat byggde han hyreshuset Titanic på Järnvägsgatan.

Torgbrunnen skapades inför Industri- och slöjdutställningen i Gävle 1901 där den belönades med silvermedalj. Efter utställningen kom den på plats här i Tingshusparken. Vid brunnen drack man vatten ur koppar ända in på 1940-talet. På den tiden var det här en träffpunkt för ungdomar.

Placering: I Tingshusparken

Ugglor (2025) Seiya Mitazaki

År 2025 gjordes Slipstenstorget om i projektet ”Grönare centrum”. Då beställdes tre ugglor i trä av konstnären och hantverkaren Seiya Mitazaki från Skattungbyn.

Två av ugglorna sattes upp hösten 2025 och finns nu på det nya torget. Ugglorna är gjorda i aspträ och är noggrant snidade, i den stil som är typisk för Mitazaki.

Wörrm (2003) Monika Masser

Wörrm är Orsamål och betyder orm som skulpturen föreställer. Skulpturen i sandsten är skapad vid Stensymposiet i Mässbacken.

Placering: I Tingshusparken.

Borrkronor från Dalakraft

Dessa borrkronor användes för att borra efter gas utanför Skattungbyn på 1980-90-talet.

Dala Djupgas var ett företag som borrade efter naturgas i Siljansringen i Dalarna under åren 1986–1992. De inledande borrningarna skedde 1986–1989 i ett borrhål i Gravberg utanför Skattungbyn. Mindre mängder av främst vätgas hittades i små gasfickor som inte var utvinningsbara.

Från cirka fyra kilometers djup blev borrningen allt svårare att genomföra och verksamheten upphörde vid ett djup på mellan 6 700 och 6 870 meter.

Statliga Vattenfall var delägare i Dala Djupgas och bidrog med 50 miljoner i finansiering av de totalt 230 miljoner som verksamheten kostade 1986–1989.
Förhoppningen att det skulle gå att hitta gas i Siljansringen byggde på den amerikanske astrofysikern Thomas Golds hypoteser om gasutsläpp från jordens inre. Eftersom Siljansringen är en nedslagskrater som skapats av en meteorit skulle det finnas förutsättningar att det bildats ett ”lock” som stängt inne gasen här. Tyvärr gjordes aldrig några kommersiellt hållbara gasfyndigheter i området.

Placering: Vid Skattunge Handel i Skattungbyn.

Handpump

Den här handpumpen kommer från Erik Wesströms rörledningsfirma. Den har använts för att pumpa upp vatten ur brunnen som funnits här sedan långt tillbaka i tiden. Troligtvis fanns brunnen långt innan den här handpumpen kom på plats.

Fabrikör Erik Wesström (1882–1958) startade sin rörfirma hemma på gården på Västeråkern 1920. Någon gång därefter installerades handpumpen på den här platsen.

Sonen, ingenjör Hans Wesström, även han boende på Västeråkern, drev firman vidare. Företaget flyttades till en nybyggd lokal vid södra järnvägsövergången år 1962. Senare övertogs företaget av Hans söner.
Wesströms VVS lades ner på 1990-talet.

Placering: Vid gamla brandstationen.

Vattenpump driven av varmluftsmaskin

Vattenpumpen har stått i det numera rivna vattentornet vid Storstupet, där den försett ångloken med vatten. Den gjorde tjänst från 1908 då järnvägsbanan Orsa–Sveg byggdes och fram till omkring 1950.

Längs denna järnvägssträcka fanns samma slags maskineri även i vatten-tornen i Emådalen, Tandsjöborg, Kropptjärn och Sveg. Tornet i Emådalen har ett maskineri i ursprungligt skick som fortfarande fungerar.

Varmluftsmaskinen är tillverkad i Eilenburg i Tyskland av maskin-fabriken Alexander Monski. Den har en stirlingmotor som drivs av temperaturskillnaden mellan två hopkopplade kolvar. Den ena värms av eldstaden. Den andra kyls av vattenströmmen från pumpen.

En varmluftsmaskin arbetar, till skillnad mot ångmaskiner, inte med något högt tryck. Därför finns ingen explosionsrisk och detta var en fördel innan det fanns tillgång till järn som kunde stå emot höga tryck.

Tekniskt är en varmluftsmaskin mycket enkel att hantera då den inte har några komplicerade komponenter och fungerar så länge det är fyr i eldstaden och det kylande vattnet kan strömma in.

Placering: Vid järnvägen mitt emot Kulturhuset.