Orsakonstnärer

Olof Arborelius – svensk målare och professor vid Konstakademien

Olof Per Ulrik Arborelius föddes den 4 november 1842 i Orsa och dog den 2 juni 1915 i Stockholm. Han var en svensk målare som främst målade folkliv och landskap. Mellan 1902 och 1909 var han professor vid Konstakademien.

Familj, utbildning och karriär

Konstnärens far, Olof Ulric Arborelius, var präst i Orsa. Hans bror, Karl Rudolf Teodor Arborelius, var arkitekt och ritade bland annat Tingshuset i Orsa.

Redan som ung visade Olof stor talang för konst. Konstnären Johan Fredrik Höckert upptäckte hans begåvning när han vistades i Orsa under flera månader och bodde i prostgården. Det gjorde att Olof sökte in till Konstakademien.

Arborelius studerade där på 1860-talet. Efter studierna reste han runt i Europa i tre år. Han besökte bland annat Köpenhamn, Düsseldorf, München, Paris och Rom. När han kom tillbaka till Sverige år 1872 blev han agré (medlem) vid Konstakademien. Han arbetade också som överlärare vid Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm. Mellan 1902 och 1909 verkade han som professor vid Konstakademien och kom att bli en central gestalt inom det svenska friluftsmåleriet.

Konstnärskap och verk

Arborelius målade ofta motiv från sin hembygd i Dalarna. Han återvände varje år till Orsa och Siljansbygden. Där vandrade han i naturen och besökte skogsbyar och fäbodar. Hans uppväxt i Dalarna påverkade hans konst och gjorde honom till en framstående natur- och friluftsmålare.

Bland hans tidiga verk finns Fallen vid Slättberg (1862) och Utsikt över Orsa kyrkby (1864). Senare målade han bland annat Kyrkbyn vid Lillån (finns på Nationalmuseum), På väg till kyrkan i Orsa (1885) och Tingsavslutning i Orsa (1899).

Hans‑Erik Eriksson – målare och grafiker med rötter i Orsa

Hans-Erik Eriksson (1921–1997) var en svensk bildkonstnär. Han föddes och var verksam i Stockholm, där han studerade konst för Otte Sköld. Han arbetade främst med måleri och grafik och räknas till de mer traditionellt figurativa konstnärerna i 1900-talets svenska konstliv.

Familjen hade rötter i Orsa och Siljansområdet, och han hämtade många av sina motiv från Orsa och Dalarna. Han utförde även offentliga konstverk i Orsa. Han gifte sig med konstnären Britta Henriz i mitten av 50-talet och paret ska ha bott i Orsa vid den tiden (enligt anteckningar i Orsa bildarkiv).

Musik

Utöver sitt konstnärskap var Eriksson även musiker och spelade fiol, gitarr och piano. I en minnesruna från 1998 skriven av docent och överläkare Gunnar Steineck vid Karolinska institutet (artikel i Orsa bildarkiv) uppges att konstnären ingick i Orsa Spelmanslag och var vän med Gössa Anders Andersson och har även målat hans porträtt.

I Stockholm deltog han under 1950-talet i musikaliska kretsar där även Evert Taube rörde sig, bland annat på Den Gyllene Freden. Han medverkade också i Visans Vänner.

Stil och motiv

Eriksson målade inom många motivområden som landskap, stadsmiljöer, skärgårdsmotiv, stilleben och trädgårdar. Gjorde även studier av arbetsmiljöer, bland annat från 1930- och 40-talens Dalarna

Hans måleri kännetecknas ofta av ett lugnt och harmoniskt färgspel samt ett gediget hantverkskunnande, typiskt för konstnärer utbildade under 1940- och 50-talen.

Verksamhet

• Separatutställningar i Stockholm, Eskilstuna, Kalmar och Mönsterås samt deltog i flera samlingsutställningar.
• Offentlig utsmyckning i Orsa tingshus, Iggesunds bruk, Billingfors, Bromma, Stockholm (Ängbykyrkan, Danderyds sjukhus).

Johannes Hasmats – lärare, konstnär och engagerad Orsaprofil

Johannes Hasmats (1916–1998) växte upp i en lärarfamilj i Slättberg i Orsa. Han utbildade sig till lärare i Uppsala. Efter några år på andra orter flyttade han tillbaka till Orsa 1952.

Han arbetade först som lärare på mellanstadiet och senare på realskola och gymnasium. Han var en uppskattad lärare som tyckte om att arbeta med ungdomar.

Engagemang och intressen

Johannes Hasmats var engagerad i mycket, han var politiskt aktiv, kyrkvärd i Orsa församling och medlem i Orsa konstförening.

Konstnärskap

Hasmats var en skicklig fotograf och en duktig akvarellmålare och tecknare.

Han gjorde många vykort med folkloristiska motiv. Både vykorten, akvarellerna och hans illustrationer var mycket omtyckta.

Han hedrades med guldmedalj från Kungliga Patriotiska Sällskapet för sina konstnärliga insatser och sitt arbete i Orsa församling.

Utställningar

År 1960 ställde han ut akvareller och teckningar i Orsa församlingshem.

Utställningen visade:

• Ett tiotal akvareller med motiv från Danmark, Norge och Orsabygden.
• Många tuschteckningar som han gjort under resor i grannländerna.

Johannes Hasmats hade alltid med sig ett ritblock, både på resor och hemma. Han gjorde snabba skisser och situationsbilder som visar hans goda blick för motiv och hans säkra teknik.

Emil Janel – träsnidaren från Orsa som blev känd i USA

Emil Janel (1897–1981) föddes som Nygårds Emil Jansson i Hansjö by i Orsa.

Våren 1924 emigrerade han till Kanada. Där arbetade han bland annat som järnvägsrallare och timmerhuggare. År 1928 flyttade han vidare till San Francisco i USA. Där tog han namnet Emil Janel och blev känd som träsnidare.

År 1932 fick han en permanent utställning på Maxwell Galleries, kallad ”The Janel Room”.

Tidiga år

Redan som sexåring fick Emil en Morakniv och började snida träfigurer. Han gjorde naturtrogna och uttrycksfulla figurer föreställande människor och djur, som kor, får och hästar.

I samband med en skulpturtävling i Stockholm uppmärksammades han av konstnärerna Carl Milles och Anders Zorn. De ville hjälpa honom att få konstutbildning, men hans föräldrar ansåg att han borde skaffa ett ”riktigt” arbete.

Året därpå emigrerade han till Kanada och senare till USA. Innan han kunde leva på sin konst arbetade han som bland annat snickare och rallare. I San Francisco upptäcktes hans konst av en konsthandlare som gav honom ekonomiskt stöd så att han kunde ägna sig åt sitt skapande på heltid.

Konstnärskap

Emil Janel räknas som en naturbegåvning och skapade uttrycksfulla skulpturer av människor.

Hans figurer kännetecknas av fårade ansikten, starka känslouttryck och skildringar av sorg, fattigdom, värme och humor. Motiven föreställer nästan alltid äldre personer med tydlig karaktär och personlighet.

Utställning i Orsa

Sommaren 2002 visades utställningen ”Emil Janel – en mästare i trä” på Orsa kulturhus.

John‑Ivan Johannesen – dansk konstnär som bodde i i Orsa

John-Ivan Johannesen (1926–2006) var en danskfödd konstnär som var verksam i Sverige. Han föddes den 10 februari 1926 i Köpenhamn och visade tidigt intresse för konst. Han studerade konst vid Tekniska skolan i Köpenhamn men var till stor del självlärd som konstnär.

Flytten till Sverige

I januari 1952 gifte han sig med Nora. Dagen efter bröllopet flyttade paret till Orsa. En orsak till flytten var den svåra situationen i Danmark efter andra världskriget.

Under sina år i Sverige bodde de i Orsa samt i byarna Maggås, Torrvål och Lindorna. Senare flyttade de till stadsdelen Röinge i Hässleholm.

Johannesen fortsatte att måla fram till 1968. Efter en starroperation försämrades hans syn, och han tvingades avsluta sitt konstnärskap.

Arbete och konst

I Orsa arbetade han vid Kättingfabriken. På fritiden ägnade han sig åt måleri, trädgård och ett mindre jordbruk.

Han målade ofta motiv från bygden: härbren, gårdar, landskap och interiörer. Ofta stod han med sitt staffli i centrala Orsa och målade folklivet. Med tiden blev han en välkänd del av ortens då livliga centrum.

Efter flytten till Hässleholm fortsatte han att arbeta med konst fram till slutet av 1960-talet. Han målade främst, men gjorde också keramik, bland annat väggreliefer.

Hans konst signerades med ”Ivan J”.

Uppmärksamhet senare i livet

Under sin aktiva tid hade Johannesen ingen egen separatutställning. År 2005 ordnades dock en utställning på Kulturhuset i Orsa med målningar från hans tid där. Han deltog själv tillsammans med flera familjemedlemmar.

Åke Johansson – svensk målare förankrad i Dalarna och Hälsingland

Bakgrund och utbildning

Åke Johansson (1893–1968) föddes i Mora och växte upp i Orsa, där hans föräldrar drev gästgiveri. Han utbildade sig vid Althins målarskola och senare vid Kungliga Konsthögskolan i Stockholm. Under studietiden reste han till Tyskland, Frankrike och Italien, vilket gav viktiga impulser till hans utveckling och färgbehandling.

Genombrott och arbetsplatser

När Johansson återvände till Sverige på 1920-talet väckte hans måleri uppmärksamhet hos Emma Zorn, som både köpte målningar och gav honom tillgång till Zorns ateljé i Stockholm. Under många år arbetade han mycket i Orsa och Fryksås, där den karakteristiska blå tonen, ibland kallad ”åkeblått”, blev ett signum. Han hade även ateljéer i Stockholm och blev bofast i Bollnäs efter sitt giftermål 1935.

Motiv och stil

Johansson arbetade brett men är särskilt känd för:

• Landskap från Dalarna, Hälsingland och andra svenska miljöer.
• Porträtt och figurmotiv, ofta skildrade med närhet och vardagskänsla.
• Stads- och naturvyer, där ljus och färg spelar en central roll.

Hans stil förenar traditionell nordisk landskapsmålning med en mer modern känsla för färg, form och uttryck.

Betydande verk

Några uppmärksammade arbeten av konstnären är en altartavla i sakristian i Orsa kyrka, De fyra årstiderna i Kyrkbyskolan i Orsa och porträtt av kända Orsaprofiler som Blecko Anders, Gössa Anders och Hanser Lina.

Utställningar och representation

Johansson deltog i utställningar på bland annat:

• Liljevalchs konsthall
• Konstnärshuset i Stockholm
• Dalarnas museum
• 1963 hade han en av sina sista större utställningar med 40 verk i Orsa bibliotek

Hans verk finns representerade i flera större samlingar, såsom:

• Moderna Museet och Stockholms stadsmuseum
• Prins Eugens Waldemarsudde
• Zornmuseet
• Dalarnas och Hälsinglands museum
• Östersunds, Kalmar och Gävle museum
  

Elsa af Kullberg – porträttmålare och landskapskonstnär med stark koppling till Skattungbyn

Elsa af Kullberg var en svensk konstnärinna. Hon föddes den 1 februari 1875 i Stockholm och avled den 27 juni 1956 på Församlingsgården (numera Kungshaga) i Orsa.

Hon var dotter till intendenten Herman af Kullberg och Jenny Hichens. Hennes farfar, kanslirådet och sedermera biskopen Anders Carlsson, adlades så sent som 1818 och tog sig namnet af Kullberg.

Utbildning

Elsa af Kullberg studerade vid Konstakademien 1895–1904. Hon deltog även i undervisningen vid Axel Tallbergs etsningsskola. Därutöver vidareutbildade hon sig i Paris, Rom och München.

Konstnärskap

Hon målade landskap, porträtt och figurmotiv i olja, akvarell och pastell.

Hennes porträtt ansågs särskilt skickliga. I perioder betalade hon sin hyra genom att måla porträtt av personer hon bodde hos.

Livet i Skattungbyn och Orsa

Elsa af Kullberg kom första gången till Skattungbyn 1896 för att utveckla sitt landskapsmåleri. Byn blev en viktig och återkommande hemvist under stora delar av hennes liv.

Hon bodde under längre perioder i prästgården och var aktiv i bygden. Genom sitt engagemang och sitt konstnärskap blev hon en inspiratör för andra konstnärer. Hon förblev orten trogen livet ut.

Åren i Stettin och på Runö

Elsa af Kullberg bodde i Stettin (nuvarande Szczecin i Polen) i 14 år där hennes bror Artur arbetade som konsul.

Hon tillbringade somrarna på Runö utanför Estlands kust. Där engagerade hon sig starkt för estlandssvenskarna och kallades ”Runös skyddsängel” tack vare sina insatser.

Senare uppmärksamhet

Hennes liv och arbete har senare uppmärksammats i kulturprojekt och föreläsningar. År 2008 ordnades en minnesutställning med 60 av hennes verk i Skattungbyn. Filmaren Anders Hanser har även gjort en film om henne med fokus på hennes konst och dagboksanteckningar, vilket har bidragit till att lyfta fram hennes betydelse i den lokala kulturhistorien.

Utställningar

Hon deltog i flera större utställningar, bland annat:

• Sveriges allmänna konstförenings decemberutställning 1910
• Göteborgsutställningen 1923
• Borås hantverksförenings utställning 1933
• Flera lokala konstföreningars utställningar

Elsa af Kullberg hade en separatutställning på Hultbergs konsthandel i Stockholm 1909.

Atle Lenner – målare, grafiker och folkkär bildlärare från Kallmora

Atle Lenner (1912–1991) som föddes i Kallmora, lockades tidigt av teckning och målning. Han ville bli konstnär men föräldrarna satte sig emot detta. Han blev i stället yrkesmålare. Genom jobbet spenderade han en tid i Stockholm. Där passade han på att gå tre terminer på Otte Skölds målarskola. Vid sidan om sitt konstnärskap arbetade han sedan som yrkesmålare i många år. 1962–1976 hade Atle en tjänst som teckningslärare på Orsaskolan samtidigt som han arbetade i sin målarstuga på tomten i Kallmora på helger och somrar.

Resor och inspiration

1944 åkte han för första gången till Härjedalsfjällen för att måla. Till att börja med bodde han i tält men efter att ha fått kontakt med en samisk familj kunde han bo i en av deras kåtor. Till Härjedalsfjällen drogs sedan Atle varje sommar. Från 1974 arrenderade han en stuga vid Axhögvallen. Förutom till fjällen reste Atle även till Italien, Frankrike och Norge för att måla. Han drogs också till Koppången där han fångade motiv av myrar och torrfuror. Ljus och luft, dimmor och soldis fyllde ofta hans akvareller, liksom närstudier av blommor medan hans målningar i äggtempera och gouache ofta blev stilleben och landskapsbilder.

Atle arbetade även med konstgrafiska metoder som kopparsnitt och träsnitt. När han skänkte sina tryckpressar till Orsa kommun inrättades en grafikverkstad i källaren där biblioteket låg då. Där tillbringade Atle mycket tid. Tryckpressarna blev sedan en del av nuvarande Orsa grafikverkstad där de fortfarande används.

Utmärkelser

Atle tilldelades både Edvard Munkmuseets stipendium och Orsa kommuns kulturpris 1989. Först vid sin pension kunde han ägna sig åt sitt konstnärskap på heltid.

Utställningen: Atle Lenner, tillsammans med 6 nutida grafiker

På 90-talet, efter Atles bortgång, skänkte Atles fru Kerstin Lenner en stor mängd skisser, målningar och grafiska blad till Orsa kommun. Några av dessa aldrig tidigare visade verk har ramats in och ställts ut i Orsa konsthall 2026. Verken ingår Orsa kommuns konstsamling och ska placeras på det nybyggda särskilda boendet Slipstenen.

Konstnären som snidade med motorsåg

Lars Mattsson (1920–2007) började teckna och snida redan som ung. På kvällarna i huggarkojan täljde han små figurer som han sålde till sina arbetskamrater. Det var dock först efter en knäskada senare i livet som han började arbeta med träsnideri på allvar.

Efter en omskolningskurs för hemslöjdare startade han en verkstad på Sollerön tillsammans med sin fru Sylvia Magnusson, som också var en skicklig slöjdare.

Nederberga och konstnärsgemenskapen

År 1972 flyttade paret till Nederberga utanför Orsa, där de köpte den gamla skolan. Där drev de sin verksamhet och tog emot tusentals turister och besökare genom åren.

De var också medlemmar i den så kallade Nederbergagruppen, en sammanslutning av konstnärer där även Siv Åsenlund och Atle Lenner ingick.

Motorsågen som verktyg

Lars Mattsson arbetade främst med motorsåg. Det gav hans skulpturer deras kraftfulla och grova uttryck. Han använde oftast furu och limmade ihop stora trästycken innan han började snida. På så sätt minskade risken för sprickor.

Genom att kombinera trä i olika nyanser skapade han liv och rörelse i detaljer som hästmanar och tuppfjädrar.

Motiv och uppmärksamhet

Mattsson snidade gärna djur och figurer – gubbar och gummor – men gjorde också karikatyrer av kända politiker och tolkningar av vardagliga bruksföremål.

När kungaparet besökte Orsa 1983 fick de se honom arbeta med motorsågen på plats.

Utställning 2025

År 2025 visades en mindre utställning i glasmontern i Kulturhusets entré i Orsa. Där ställdes några av Mattssons snidade djur ut tillsammans med en av hans motorsågar. Besökarna kunde också se ett porträtt i olja av Mattsson, målat av Siv Åsenlund, samt fotografier av Anders Björklund.

Seiya Mitazaki – möbelsnickarmästare med rötter i två skogsvärldar

Seiya Mitazaki (född 1966 i Japan) är hantverkare, finsnickare och konstnär med specialisering inom trä- och möbelteknik. Han är utbildad vid Snickarakademin. År 2002 genomförde han sitt gesällprov med högsta betyg och belönades med stora silvermedaljen. I dag är han möbelsnickarmästare.

Han är känd för sin noggrannhet, sitt säkra materialval och sin djupa kunskap om lokala träslag. Naturens material och egenskaper är en viktig del av hans konstnärliga uttryck.

Hantverk och uppdrag

Seiya arbetar brett inom sitt yrke. Han tar fram prototyper, formger mindre möbelserier och skapar detaljrika föremål. Han har även ritat och byggt specialanpassade inredningar och snickerier.

Han har medverkat i arbetet med större träskulpturer, bland annat verket Non-violence, som visades vid världsutställningen i Dubai 2021. År 2022 deltog han i den ettåriga utställningen Juxta Posing Craft på Östasiatiska museet i Stockholm.

Intresset för naturen

Seiya växte upp i Japan och utbildade sig i Hokkaido till skogs- och landskapsarkitekt. I slutet av 1980-talet flyttade han från Tokyo till Skattungbyn i Orsa. Där bor och arbetar han i en skogsnära miljö.

Under flera decennier har han engagerat sig i frågor om hållbart skogsbruk och biologisk mångfald. Han intresserar sig särskilt för skogsvårdsbränning och traditionell användning av material från skogen i hantverk och bruksföremål.

I december 2024 medverkade han i ett japanskt TV-inslag om hantverkstraditioner i Dalarna, med fokus på Våmhuskorgar och björnmossa i bruksföremål.

Seiya lyfter ofta fram människans relation till naturen. Han fascineras av de boreala skogarna, som sträcker sig över norra delen av jordklotet – från Skandinavien till Japan – och ser dem som en sammanhängande livsmiljö. Den synen präglar både hans liv och arbete.

I Skattungbyn förvaltar han sin egen skog med stor varsamhet. Där får naturen utvecklas utan modernt kalhyggesbruk, och gamla tallar får stå kvar och växa. För honom handlar skogen inte bara om rekreation, utan om kunskap, material och långsiktigt ansvar.

Utställningar i Orsa

Seiya har ställt ut i Orsa kulturhus vid flera tillfällen.

• 2003 deltog han i utställningen Min pärla, där han bland annat visade sin gesällprovsmöbel.
• 2005 medverkade han i en utställning på temat trädgård tillsammans med andra hantverkare och formgivare från regionen. Samma år tilldelades han kommunens kulturstipendium.
• 2025 visades utställningen Över gränsen med Seiya Mitazaki och Takkako Takeuchi. Det var då 20 år sedan han första gången ställde ut i kulturhuset.

Per Myrström – konsthantverkare i trä och metall

Per Myrström (född 1948 i Stockholm) är konsthantverkare och har bott i Orsa sedan 1984. Han utbildade sig vid Konstfack (metall) 1968–1972.

Som gesällprov i silversmide gjorde han en kaffeservis bestående av kaffekanna, gräddsnipa och sockerskål.

Arbete och konstnärskap

Per Myrström har främst arbetat i metall och trä. Han har ofta skapat tredimensionella verk, skulpturer och offentlig konst.

Bland hans offentliga verk finns Skog och kalk vid kommunhuset i Orsa. Han har även utfört verk vid Högskolan Dalarna i Falun och vid Falu lasarett.

Utöver sitt konstnärskap har han arbetat som konservator av arkeologiska fynd. Han har även tillverkat kopior av föremål för museer samt arbetat med både fasta och tillfälliga utställningar på historiska museer. Han har också undervisat inom sitt område.

Medlemskap

Myrström har varit medlem i flera konsthantverkskollektiv som Konsthantverkarna UPA i Stockholm, Orsak i Orsa och Kapla i Mora.

Representerad vid museer

Hans verk finns representerade vid flera museer:

• Nationalmuseum, Stockholm
• Röhsska museet, Göteborg
• Nordenfjeldske Kunstindustrimuseum, Trondheim
• Vestlandske Kunstindustrimuseum, Bergen
• Kungliga Myntkabinettet, Stockholm

Författarskap

Per Myrström har också skrivit boken Pannkakor cirka 12 stycken. Boken handlar om livsmedelsproduktion och om den långa vägen från jord till bord.

Erik Nylén (den äldre)

Erik Nylén (1881–1955) var målarmästare och en mycket skicklig yrkesmålare. Det var han som lade grunden till familjen Nyléns konstnärliga tradition. Han var bland annat lärling hos Anders Zorn.

Erik d.ä. målade ofta kurbits och var också känd för sina dekormålningar i kyrkor och andra offentliga byggnader. Han målade många landskap och gjorde också porträtt. Efter 1920-talet blev måleriet mer av en hobby än ett yrke.

Han lärde upp två av sina söner i måleriet, och båda fortsatte i hans fotspår.

År 1975 hölls en minnesutställning med hans målningar på biblioteket i Orsa.

Erik Nylén (den yngre)

Erik Nylén (1914–1973) var son till Erik Nylén (den äldre) och bror till Ivar. Han fortsatte familjens tradition och arbetade som dekorationsmålare och konstnär.

Erik d.y. målade ofta motiv som liknade både faderns och broderns. Därför behöver man ibland titta noga på signaturen för att se vem som är upphovsperson.

Ivar Nylén

Ivar Nylén (1921–2009) var den yngste i syskonskaran och den som kanske tydligast förde familjens konst vidare under senare delen av 1900-talet.

Han inspirerades ofta av nationalromantiken och använde äldre dalmålningar från 1700- och 1800‑talen som förebilder. Ivars verk innehåller många bibliska motiv, historiska scener (t.ex. Gustaf Vasa) och skildringar av lokalt liv, som “Orsa kompani”. Motiven ramas ofta in av klassiska kurbitsar och bårder.

Han målade i olja på juteväv som han behandlade själv för att få rätt gammaldags yta, en teknik han hade lärt av sin far.

Kurbits

Kurbitsmåleriet uppstod i Dalarna i slutet av 1700‑talet och var vanligt fram till mitten av 1800‑talet. I Orsa fanns det färre kurbitsmålare än i till exempel Mora, Rättvik och Leksand. Med familjen Nylén fick Orsa ett antal lokala dalmålare som arbetade i den traditionen.

Ordet kurbits kommer från latinets cucurbita, som betyder pumpa eller gurkväxt. Stilen förknippas idag framför allt med dalahästar och traditionella dalmålningar.

Kurbits var en typ av berättande måleri och användes ofta i bonadsmålningar, det vill säga stora målade pappers- eller vävbitar som sattes upp i bondstugor vid högtider.

Jemt Olof Persson: En mästare i trä

"Finns det något vackrare än en gul häst med röd man?" Så lär träsnidaren Jemt Olov Persson ha sagt – ett citat som ofta förknippats med honom.

Jemt Olof Persson (1871–1947) var främst känd för sina snidade trähästar. Han tillverkade också många andra föremål och skulpturer, men det var hästarna han blev mest känd för.

Hans hästar skiljer sig från den traditionella dalahästen. De är mer naturtroget formade, med stolt hållning, svängd hals och ofta i rörelse. Han arbetade nästan alltid i björk och avslutade sina verk med shellackpolering. De färdiga föremålen signerade han, men han daterade dem sällan.

Uppväxt och yrkesliv

Jemt Olof Persson föddes 1871 i byn Maggås i Orsa kommun. Han föddes med en skada som gjorde att hans vänstra ben var förkrympt. Därför använde han kryckor hela livet.

Som barn och ung vistades han mycket hos sin morbror i Kårgärde. Där lärde han sig att hantera kniv och utvecklade sitt hantverkskunnande.

Han utbildade sig till skomakare och arbetade med yrket under många år. Så småningom övergick han helt till träsnideri.

Etablerad träsnidare

Jemt Olof sålde sina alster direkt till besökare och genom återförsäljare, både i och utanför Orsa. Med tiden blev han en etablerad träsnidare.

År 1912 deltog han i distrikts- och lantbruksmötet i Rättvik, där han ställde ut sina arbeten.

Flytt och senare år

År 1916 flyttade han till en stuga vid genomfartsvägen i Holen. Efter en tvist om markrätten såldes stugan på exekutiv auktion, och han tvingades flytta. Under en period bodde han i en före detta omklädningshytt på kommunens mark.

I januari 1937 flyttade han till Bodsjö i Jämtland, men redan samma år gick flytten vidare till Altsarbyn i Rättvik. Där köpte han en liten stuga och fortsatte sitt träsnideri fram till sin död 1947.

Efter hans död

Efter Jemt Olof Perssons bortgång fanns många färdiga och påbörjade arbeten kvar i hans hem. En del såldes på auktion. De föremål som återstod överlämnades till Rättviks hemslöjdsförening, som sålde dem vidare i sin butik.

Vaino Ranung – konstnär och kursledare i Orsa

Vaino Ranung (född 1940) är från Jämtland men har bott och verkat i Orsa under sitt yrkesverksamma liv. Hon har bland annat arbetat som lärare i Bild och Konsthistoria vid S:t Mikaelsskolan i Mora. Vaino har studerat till bildlärare vid Konstfack, University College of Arts, Crafts and Design.

Bakgrund och verksamhet

Vaino Ranung har varit bosatt i Orsa under många år och har etablerat sig som en central kulturpersonlighet i bygden. Hon startade Handens och Sinnenas Hus 1982 där hon drev verksamhet med mål: att deltagarna ska återfå kontakten med sitt inre bildspråk. Hennes kurser har riktat sig till både barn, vuxna och äldre.

Konstnärlig idé och pedagogik

Ranung betonar att hennes undervisning inte handlar om att måla naturtroget eller avbilda specifika motiv, utan om att låta deltagarna uttrycka minnen, känslor och inre upplevelser. Hon beskriver processen som en form av “reparationsverkstad” där människor som tror att de saknar konstnärlig förmåga får stöd att hitta tillbaka till sitt bildspråk.

Koppling till Orsa Grafik

Vaino Ranung har även hållit kurser i Orsa Grafiks lokaler, där hon har samlat grupper för både återkommande kurser och helgkurser. Flera deltagare har följt hennes verksamhet troget i årtionden.

Utställningar och deltagare

Under åren har många av hennes kursdeltagare ställt ut sina verk, både erfarna och nybörjare. Vid jubileums- och grupputställningar har flera av dem visat sina målningar, där motiven ofta växer fram ur personliga upplevelser snarare än traditionella naturmotiv.

1995 fick Vaino Orsa kommuns kulturstipendium. 

Gösta Samuelsson – träsnidare från Hansjö

Gösta Samuelsson (1908–1982) växte upp i Hansjö, nära Ore älv, och bodde kvar i sitt föräldrahem hela livet. I en liten vindskammare hade han sin ateljé.

Från teckning till träarbete

Gösta var duktig på att teckna redan som ung. Med tiden började han även skära i trä – ett arbete som senare blev hans yrke.

Så arbetade han

Han använde breda plankor av al som han köpte i Stockholm. Han ville att plankorna skulle vara i ett enda stycke, eftersom han tyckte att limmade bitar gav sämre kvalitet. Först ritade han motivet direkt på träet. Sedan formade han figurer och detaljer med stämjärn och finare verktyg.

Motiven i hans tavlor

Göstas trätavlor visar ofta hästar och människor som är snidade i relief, så att de ser levande ut. Han gjorde också många bilder av interiörer från stugor. Ibland inspirerades han av målningar av Olof Arborelius eller Anders Zorn.

Första tavlan

Den första tavlan Gösta gjorde föreställde kullor från Leksand som satt i en kyrkbänk. Han täljde även figurer av män och kvinnor i folkdräkt, där han visade både vardagsliv och fest i bygden.

Konstnär, mönsterskapare och pedagog

P-O Söderlund (1952–2025) föddes i Habo i Västergötland. Han flyttade till Orsa 1997 och har mestadels därefter bott i Skattungbyn.

Hans uttryck präglades av mönster, lekfullhet och tydlig hantverksskicklighet. I Orsa var han en aktiv kulturkraft genom Orsa Grafik och sitt långvariga deltagande i Konst runt Siljan.

Ett liv i konsten och mönstrens tjänst

P‑O Söderlund arbetade som konstnär, mönsterformgivare och pedagog i över fyra decennier. Hans konst omfattade 3D‑objekt i återbrukade material såsom trä, metall, sten och betong, liksom screentryck och fotografi. Återkommande mönster, ordlekar och formexperiment var kännetecken i hans uttryck.

Han ställde gärna ut i oväntade miljöer – allt från frisörsalonger till större kulturhus – för att nå ut till fler och skapa möten mellan människor och konst i vardagen. Sedan 2002 deltog han återkommande i Konst runt Siljan, med undantag för ett fåtal år.

Lärare och inspiratör

Som pedagog och kursledare var P‑O Söderlund verksam bland annat i Göteborg och Stockholm. Under tiden i Orsa jobbade han som bildlärare på Mora gymnasium. Många av hans tidigare elever vittnade om hans förmåga att uppmuntra dem att följa sina egna kreativa vägar.

Kulturengagemang och betydelse i Orsa

Efter att ha flyttat till Orsa kommun etablerade han sig som en central kulturpersonlighet. Han var starkt engagerad i Orsa Grafik, där han även var ordförande under flera år, och arbetade för att utveckla den lokala grafikverkstaden och stärka det grafiska uttrycket i trakten.

I samband med Konst runt Siljan öppnade han sin ateljé i Skattungbyn, ofta med hundratals besökare. Hans ateljé blev också en mötesplats där det ibland bjöds på konserter och samtal om konst och kultur.

Kulturpristagare och erkänd konstnär

År 2022 mottog P‑O Söderlund Orsa kommuns kulturpris med motivationen:

"för en lång konstnärsgärning där mönster, form och finurlighet speglar samtiden med hjälp av återbrukat material som trä, metall och sten."

2019 hade P-O en omfattande, retrospektiv utställning, "Julrunda med Mönstergossen" på Orsa Kulturhus, där han visade upp en stor mängd verk från sin livsgärning.

Konstnären finns representerad hos Statens konstråd och flera offentliga aktörer. Bland annat finns en glasutsmyckning utanför huvudingången till Falu lasarett, invigd 2009.

Ett liv i två världar: Marianne Timander Korth och hennes konst

Marianne Timander föddes 1939 i Orsa. Hon växte upp på Järnvägsgatan, nära gamla Frelins konditori, tillsammans med fyra syskon.

Hennes pappa var direktör för Orsa sågbladsfabrik och son till uppfinnaren Erik Timander.

Utbildning och arbete

På 1950-talet studerade Timander textil i Sverige. Under 1960-talet arbetade hon som textildesigner.

Mellan 1970 och 1977 studerade hon måleri vid Konsthögskolan i Berlin. Där tog hon en masterexamen under ledning av konstnären och professorn Hann Trier.

Efter utbildningen bosatte hon sig i Hamburg, där hon både har arbetat och ställt ut. Hon har haft många utställningar i Tyskland och Sverige.

Hon var också med och startade en konstverkstad i Frankfurt och arbetade som lärare på en konstskola i Hamburg. Dessutom har hon gjort längre konstnärliga vistelser i Marocko och Guinea i Västafrika.

Livet mellan två platser

Varje sommar återvänder Timander till sitt fäbodställe i Grunuberg utanför Orsa. Där har hon sin sommarateljé.

Hembygden i Dalarna är en viktig källa till inspiration. Hennes konst präglas av växlingen mellan två världar: livet i Hamburg och naturen och minnena från Dalarna.

Utställningen Rinnsal

Utställningen Rinnsal på Orsa kulturhus år 2025 visade ett urval av hennes verk i olika tekniker. Här ingick bland annat äggtemperamålningar på duk, installationer, föremål, kolteckningar och fototeckningar

Hennes verk är ofta abstrakta. De skildrar naturen kring Grunuberg och gestalter som väcks till liv ur minnen av människor som stått henne nära.

Monika Wennergren – mångsidig och utforskande konstnär

Bakgrund och utbildning

Monika Wennergren är född 1954 i Bonn men växte upp i Sorengo, Båstad, Helsingborg och tillbringade även tid i Rättvik. Monika har varit bosatt och verksam i Orsa sedan 1981.

Konsten har funnits med henne sedan barndomen och hon är bland annat utbildad vid Falkenbergs Konstskola och Högskolan Dalarna.

Konstnärligt uttryck

Wennergrens konstnärskap kännetecknas av stor frihet och bredd mellan genrer. Hon arbetar främst med måleri i olja och akryl, grafik och skulptur.

Hon beskriver sig själv som en konstnär som inte låter sig begränsas av stilar eller fält. I hennes bildvärld ryms allt från nallemotiv och kollage till mer abstrakta uttryck med symboliska undertoner. Hennes mål är att väcka känslor och samtal. Hon har uttryckt att hon i sin konst "vill skaka om, roa, oroa, väcka tankar, förundra, lugna, uppmuntra till samtal.”

AI som kreativt verktyg

2023 blev Wennergren uppmärksammad för sitt arbete med AI‑genererad konst. Hon använder tekniken som en ”ny pensel”, där bildskapandet sker genom att formulera idéer, stilar och motiv i ord – och låta algoritmerna bli en förlängning av den konstnärliga intentionen.

Utställningar och verksamhet

Monika Wennergren har haft många separatutställningar och deltagit i flera samlingsutställningar samt erhållit olika stipendier, däribland Konstnärsnämndens arbetsstipendium.

2018 tog hon emot Orsa Kommuns kulturstipendium med motivationen:

"Konst berikar våra liv och är viktig för samhällsutvecklingen. Årets pristagare speglar samtiden med stort engagemang. Måleriskt, och med stor lust och fägring, använder hon sig av färgstark palett och stora dukar."

2019 hade hon en separatutställning på Orsa Kulturhus med namnet, Minne – Måleri av Monika Wennergren.

Hon driver sin egen ateljé i centrala Orsa, där hon tar emot besökare efter överenskommelse. Under Konst runt Siljan öppnar hon sin ateljé för allmänheten.

Filosofi och drivkraft

Wennergren uttrycker ofta en fascination för människans plats i universum och de dolda dimensionerna bakom vardagen. Hon beskriver sitt arbete som en utforskning av verklighetens gränser, där meningsfullheten ”lurar bakom hörnet”.

Konsten blir för henne både en samtidsskildring och ett sätt att skapa något som inte tidigare funnits – ett poetiskt möte mellan det ofattbara och det nära.

Siv Åsenlund – Orsakonstnär som förenade skapande och pedagogik

Konstnärlig grund och utbildning

Siv Åsenlund (1936–2025) utbildade sig vid Konstfack och Teckningslärarinstitutet och kompletterade med studier vid Gerlesborgsskolan. Detta gav henne en solid grund inom både konstnärligt hantverk och pedagogik, något som präglande hennes sätt att kombinera teknik, nyfikenhet och lokal förankring i sitt konstnärskap.

Ett aktivt konstnärskap i Dalarna

Åsenlund arbetade under många år som bildlärare samtidigt som hon utvecklade sitt eget skapande. Hon var aktiv i flera konstnärsgrupper och föreningar, bland annat Konst runt Siljan, FSK och KiD, och deltog flitigt i det lokala konstlivet.

Hon medverkade i både separatutställningar och grupputställningar, bland annat på Orsa kulturhus (2003), Mora kulturhus (2007 och flera tillfällen) och utställningar i Falun och Sundborn.

Hennes verk finns representerade i offentliga samlingar och registrerade i svenska konstnärsdatabaser.

Ateljén som mötesplats

Under Konst runt Siljan öppnade hon sin ateljé för allmänheten, vilket gjorde hennes arbete tillgängligt för både invånare och besökare. Genom detta knöt hon samman sin konst med den lokala kulturen och visade hur skapandet växte fram – nära, personligt och djupt rotat i den trakt hon levde i.

Ett konstnärsliv som lämnat spår

Siv Åsenlund var en mångsidig konstnär med stark lokal närvaro. Genom undervisning, föreningsengagemang och ett aktivt utställningsliv blev hon en betydelsefull del av Orsas kulturella identitet. Hennes verk och namn finns kvar i konstnärsdatabaser och bildarkiv – men också i minnet hos dem som mötte hennes kreativa energi.