Birgitta Hambraeus

Birgitta Hambraeus, grundare av Hamregården och riksdagspolitikern som blev känd för sitt starka engagemang i kärnkraftsfrågan.

Birgitta Hambraeus, född den 11 april 1930 i Västerås, är känd för sitt starka engagemang i kärnkraftsfrågan och som en tydlig kritiker av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen. Hon var riksdagsledamot för Centerpartiet från 1971 till 1998 och representerade Kopparbergs läns valkrets. Under sin tid i riksdagen var hon aktiv i flera utskott, bland annat civil-, socialförsäkrings-, närings-, utrikes- och konstitutionsutskottet.

Redan vid sitt inträde i riksdagen 1971 fick hon i uppdrag av Centerpartiet att följa kärnkraftsfrågan, vilket ledde till att hon blev en framträdande profil i motståndet mot kärnkraft. Hon deltog också aktivt i folkrörelsen Nej till EU inför folkomröstningen 1994.

På frågan om varför hon engagerat sig i politiken och samhällsarbetet svarade hon i en tidningsartikel:

"Det gjorde jag sedan jag läst Rachel Carsons bok Tyst vår. Då på allvar förstod jag att man inte får stå vid sidan om utan måste engagera sig i samhällsarbetet och utvecklingen. Vi kan inte skylla på andra utan måste själva ta vårt ansvar. Och vi har bara ett liv att leva, och det måste vi göra så mycket och gott vi kan av."

1998 fick hon Träskopriset av den danska Folkebevægelsen mod EU för "lång och trogen tjänst". Astrid Lindgren och P.O. Enquist är andra svenskar som fått priset.

Efter att ha lämnat riksdagen fortsatte hon sitt politiska engagemang. 2009 lämnade hon Centerpartiet och engagerade sig i Junilistan, ett parti som motsatte sig EU:s maktutvidgning. Senare blev hon aktiv inom Socialdemokraterna.

Utöver sin politiska karriär har Birgitta Hambraeus författat flera böcker, däribland självbiografin Att göra uppror i riksdagen (2009) och Att göra bokslut (2017).