Blecko Anders

Spelmannen som förde vår äldsta låttradition in i nutiden

Blecko Anders Olsson (1831–1922), kallades även Blickus. Han var skomakare till yrket och en av bygdens mest respekterade spelmän. Han bevarade och förnyade våra äldsta låtar och gjorde dem levande för nya generationer.

Det var inte alltid självklart att få ta del av hans låtar. När någon ung spelman närmade sig – eller när någon ville uppteckna melodierna – kunde han medvetet krångla till dem eller till och med spela fel.

Den respekt han åtnjöt som spelman var mycket stor. Det hände att han dök upp oannonserad på en "lekstuga" som danserna kallades, med sin fiol. Då packade oftast spelmannen som var på plats ner sina fioler och överlät platsen till mästaren.

Som skomakare gjorde Blecko Anders långa vandringar, inte minst till Hälsingland. Fiolen följde alltid med. På så sätt byggde han upp en mycket stor repertoar. Det är också en förklaring till att många låtar som förts vidare efter honom bär drag av hälsingetraditionen.

Några yngre spelmän, bland andra Gössa Anders, fick hans förtroende och kunde föra vidare den rika musikskatt som Blecko Anders lämnade efter sig.