Lokalhistoria

Orsa kyrkby låg tidigare ner mot sjön från kyrkan sett. Efter att järnvägen byggts och efter branden i kyrkbyn 1901, kom centrum att ligga närmare järnvägen. På bilden ses Järnvägsgatan omkring 1905.

Järnvägsgatan i Orsa omkring 1905.

Otaliga fynd längs våra vattendrag vittnar om att Orsa har varit befolkat sedan stenåldern. Det stora antalet fångstgropar, som användes för att fånga älg och vildren, visar att Orsa varit ett populärt jaktområde. Fångstgropsystemet sträcker sig i princip från sjön Skattungen ner till Orsa.

Under järnåldern och det vi idag kallar vikingatid blev befolkningen mer bofast. Lämningar som hittades vid Bredåviken när kvarteret Grevinnan i Orsa centrum byggdes bekräftar detta.

I början av 1200-talet byggdes de första delarna av Orsa kyrka, men långt dessförinnan fanns sannolikt en stavkyrka av trä i socknen.

Första gången Orsa omnämns i skrift är för övrigt i ett brev till påven i Rom från 1200-talet. Brevet handlar om försäljning av jaktfalkar till påvedömet.

Orsa var länge en fattig socken. Inte minst beroende på våra kungars fallenhet för krig som plundrade byarna på unga män. De skatter som lades på bönderna för att hålla Orsa skans, en befästning vid Ore älv, bemannad långt in på 1600-talet tärde på de redan fattiga bönderna. Skansen byggdes på Karl XI:s tid.

Karta över konstverk I Orsasandsten på promenadavstånd från Kulturhuset.

Karta över konstverk I Orsasandsten på promenadavstånd från Kulturhuset. Se text om respektive konstverk nedan.

Slipstensbrotten och slipstensmuseet ligger i Mässbacken i Kallmora by, 11 kilometer från Orsa Centrum. Här har regelbunden sandstensbrytning bedrivits åtminstone sedan 1500-talet men brynen från gruvorna har återfunnits i lämningar från vikingatiden. Produktionen av slipstenar var som störst i början av 1900-talet då runt 500 personer årligen tillverkade 100 000 slipstenar.

Museet består av det hela 2 kvadratkilometer stora Slipstensgruveområdet med tillhörande museibyggnad, gruvstuga, hackstuga, ett stort antal gamla gruvor (dagbrott) och anläggningar från den gamla tillverkningen.

I dag bryts stenen av Orsa stenhuggeri i Mässbacken, främst som byggnadssten men här tillverkas även slipstenar, brynen och andra bruksföremål samt prydnadssaker. Orsasandsten kan bland annat ses i byggnader som Hallwylska museet, Centralposthuset, Skånska banken och i Rosenbad i Stockholm. Orsasandsten är en hård sandsten, väl lämpad att hugga till intrikata och skulpturala former.

Slipstenstillverkningen har präglat bygden på många sätt och kan ses på många olika ställen, i skulpturer, byggnader och även sockenvapnet som består av tre slipstenar. Vid infarten till Orsa vid väg 45 finns en stor slipsten som välkomstsymbol. Slipstensmönstret och sandstensfärgen är även en grundläggande symbol i kommunens grafiska profil.

Slipstenstillverkning förr i tiden
För att dryga ut inkomsten drev byarna en föregångare till kooperativa företag i slipstensgruvorna i Kallmora. Gemensamt och efter noga uträknade regler bröt man Orsasandsten som varje gruvlag fraktade hem och formade till brynen och slipstenar i sina hackstugor. Slipstenarna såldes sedan över hela landet – ja, även utanför landets gränser.

Slipstensbrytningen hade en baksida. När männen satt och formade stenarna drog de i sig stendammet och utvecklade "Osskallssjukan" – silikos eller stendammslunga. När Carl von Linné besökte Orsa ett par dagar år 1734 noterar han:

"Notabelt är det at i hogkomna det eländiga folkets miserable condition, som då de bäst tänkt conservera lifwet, snarast destruera det samma. De alla, som söka sitt förnämste uppehälle genom slipstens handtering, hinna sällan öfwer 20, 30 á 40 år. I kyrkian såg man ett par grå gubbar: men man fick weta, at deras profession var skräddare och skomakare och ej att gå i grufwan."

Stensymposium vid gruvorna i Mässbacken
Under åren 2002–2004 ordnades stensymposium vid slipstensgruvorna i Mässbacken i Orsa. Hit kom människor från hela landet, såväl som ett antal utländska deltagare för att delta. Symposiet var utformat som workshops där konstnärerna skapade egna konstverk i sandsten under cirka 10 dagar i juni. Arbetet utfördes i Malungsgruvan och det ordnades även en workshop för ungdomar.

Vid avslutningen av sandstenssymposiet 2004 hölls en vernissage i Orsa centrum vid kommunhuset. Flera verk blev skänkta till kommunen och finns kvar att beskåda för allmänheten. Se karta 1, 3, 5, 8, 9,

1. Båt av Alena Matějka
Sandstensskulptur skapad vid stensymposiet 2002, finns bakom Lillåhem vid Lillån. Alena Matějka är från Tjeckien har ett omfattande cv med många års studier av konst, design och glastillverkning. Hon har vunnit ett flertal utmärkelser i bland annat Danmark, Tyskland och Italien. Hon har ställt ut vid 27 soloutställningar såväl som långt över hundra grupputställningar och deltagit i många symposier över hela världen.

2. Kommun- och tingshus med portal av sandsten
Branden 1901 ödelade Orsa kyrkby och även tingshuset. Det nya tings- och kommunalhuset byggdes i sten den här gången och stod klart 2004. Byggnaden ritades av Orsabördiga arkitekten Rudolf Arborelius och fick sin Orsaprofil genom portalen i sandsten. Bägaren på takkrönet symboliserar ”landet som flyter av mjölk och honung”. Huset kostade då att bygga cirka 145 000 kronor. Det mesta av pengarna kom från Orsa besparingsskog.

3. Ormen av Monika Masser
Sandstensskulptur skapad vid stensymposiet 2003, står i Tingshusparken. Monika Masser är en svensk skulptör, verksam i Stockholm. Konstnären är bland annat utbildad vid The Royal University College of Fine Arts Master degree, Stockholm och hade sin första separatutställning 1997. Tingshusparken.

4. Torgbrunnen i Orsasandsten
Brunn av sandsten i Tingshusparken ritad av arkitekt Lars Israel Wahlman. Brunnen är utförd av byggmästare Sven Hedberg och belönad med silvermedalj vid Baltiska utställningen 1901. Här drack man vatten ur koppar ända in på 1940-talet, en träffpunkt för ungdomar.

5. Petra av Anette Larsson
Sandstensskulptur skapad vid stensymposiet 2003. Står i Tingshusparken.

6. FN monument i sandsten
FN-monumentet i sandsten är framtaget av Orsa slipstenshuggeri på uppdrag av kulturhuset efter ett medborgarförslag. Monumentet invigdes vid Nationaldagen, 2023.

7. Orsa kyrka, sandstensgolv. Den första stenkyrkan på platsen byggdes troligtvis mellan 1177 och 1224. Av den finns rester kvar i den nuvarande kyrkans nordvästra hörn. Kyrkan har sedan byggts om och byggts till i omgångar. Golvet i Orsa kyrka består av sandsten som skänkts av Orsaborna. Golvet är från 1700-talet. Här och var kan man se bomärken som ristats in i stenarna.

8. Kosmos av Kyriakos Rokos,
Sandstensskulptur skapad vid stensymposiet 2003, står i Tingshusparken. Kyriakos Rokos är en grekisk konstnär, född i Ioannina i Grekland 1945. Konstnärens omfattande CV inkluderar studier i skulptur vid School of Fine Arts of Athens och École des Beaux Arts i Paris. Han är även Professor Emeritus i School of Reservation of Antiquities and Works of Art.

Ett karakteristiskt drag i hans skulpturer är det nära, nästan fysiska förhållandet mellan form och material (sten, trä, metall). Former, ofta kroppsdelar framträder och dyker ut ur materialets inre. Exempel på detta är händerna som försöker ta sig ut ur sandstensskulpturen ”Kosmos”. Han har mottagit flertalet utmärkelser för sin konstnärliga verksamhet, haft över fyrtio egna utställningar och deltagit i olika symposium i Grekland och andra länder. Hans konst finns att beskåda i många grekiska städer, men även i Luxenburg, Berlin, Paris, Albanien (Korca), Cypern och Lettland (Dzintari).

9. Katedralen av Ian Newbery,
Sandstensskulptur skapad vid sandstenssymposiet 2002. Katedralen är placerad i rondellen vid Orsa kyrka. Konstnären kommer från Northhampton i England men har bott i Sverige sedan åttiotalet. Hans skulpturer är spridda över hela världen och han har bland annat erhållit första pris vid Aji International Stone Craft Contest i Japan.

10. Verk från slipstenssymposiet vid gruvorna i Mässbacken, 2002–2004.

11. Dekor med olika stensorter
Sandsten i mitten, de två andra stensorterna är granit och konglomerat. I början av 2000-talet strukturerades strukturerades Järnvägsgatan och centrum om. Vid den nya busshållplatsen placerades dessa stenar som dekor.

1800-talet var en omvälvande tid i hela landet, och även i Orsa. Orsa var en fattig socken. Som i andra delar av landet reste många till Amerika för att hitta sin försörjning. Omvälvningen rörde sig också på det andliga planet. "Orsaläseriet" 1852-var en reaktion mot Svenska Kyrkan, som man tyckte avlägsnade sig från den sanna tron. Orsaläseriet leddes främst av en grupp ungdomar i 18–20 årsåldern som tog fängelsestraff på vatten och bröd, hellre än att avsäga sig sin lära. Orsaläseriet innebar att frikyrkoförsamlingarna fick fäste i bygden. I Skattungbyn i Orsa kan vi också se landets äldsta frikyrkobyggnad.

1901 förändrades även centrala Orsa radikalt. På sommaren brann hela den gamla dalabyn ner. Ödets ironi gjorde att det nyrika Orsa, som hade tidens mest moderna brandspruta men utlånad till en utställning i Gävle, när branden slog till. Då som nu samverkade räddningstjänsterna. Mora brandkår rykte ut till undsättning – med tåget. Den gamla byn inklusive det tämligen nyuppförda tingshuset gick inte att rädda.

För att bygga upp ett nytt centrum bildades ett så kallat municipalsamhälle. Det innebär något förenklat att de centrala delarna av Orsa fick en form av självstyre, för att snabbare kunna fatta de beslut som behövdes. Det nya Orsa flyttades till järnvägen, som kommit till byn 1894. Det är också det som är orsaken till Orsas något odefinierbara centrum. Den nya Centralgatan, Järnvägsgatan, byggdes efter järnvägen, och där hamnade också de flesta butikerna. Orsa kyrkby är därför inte någon klassisk dalaby till strukturen utan har mer gemensamt med andra järnvägsknutar i landet.

Järnvägen förändrade Orsa på många sätt. Inte minst genom tillströmningen av folk – ett tag jobbade cirka 200 personer i direkt anknytning till järnvägen. En rad entreprenörer kom till Orsa. Birger Olsson grundade Järnbirgerimperiet med järnaffär, kättingfabrik och sågbladsfabrik (den senare byggd på revolutionära nya uppfinningar av den Orsafödde uppfinnaren Erik Timander). Anders Frelin grundade bryggerier, hotell och inte minst legendariska Frelins konditori. Vi har även haft ett par giganter inom entreprenörskap som faktiskt är barnfödda i Orsa. Albin Hagström – dragspelskungen föddes faktiskt i Orsa, precis som Gustav De Laval. Båda lämnade dock bygden i späd ålder.

1879 bildades Orsa besparingsskog, vilket plötsligt gjorde de skogar som använts till husbehov för ved och byggmaterial, oerhört värdefulla. Jordägarna i Orsa fick andelar i den gemensamma skogen efter hur mycket mark man brukade nere i Orsa. Jordägarna lyckades - med viss rätt - övertyga myndigheterna att marken runt Orsa var så mager att man borde få lite större skogsandelar än vad brukligt var. Anledningen till att besparingsskogarna bildades var bland annat för att motverka effekterna av hungersnöden och den medföljande fattigdomen på 1860-talet. Resultatet blev att Orsa besparingsskog sträcker sig utanför kommungränsen, in i Ljusdals kommun och Gävleborgs län.

I slutet av 1800-talet inleddes de så kallade dimensionsavverkningarna på besparingsskogen, vilket innebar att den mest värdefulla skogen avverkades. Dimensionsavverkningarna sammanföll med att rallarna kom till bygden för att bygga Orsa – Härjeådalens järnväg, i dag en del av Inlandsbanan.

I skogen arbetade mer än 7000 människor, ungefär lika många som idag bor i hela kommunen. De flesta av dem kom från andra orter – men pengarna stannade i stor utsträckning i kommunen, som på några år gick ifrån att vara en av Dalarnas fattigaste till en av de rikaste i norra Europa. Intäkterna gjorde invånarna också skattebefriade långt in på 1900-talet. En del av vinsten från besparingsskogen sattes in i skogsfonden som bekostade skolor, omsorg och infrastruktur under en lång tid.

Senast uppdaterad: 23 maj 2024