Kränkande behandling, trakasserier och mobbning

I våra skolor, förskolor och fritids råder nolltolerans mot alla former av kränkande behandling. Du har rätt att känna dig säker och trygg.

Ung flicka blir mobbad och känner sig utanför. Hon är ledsen och det står tre tjejer och skrattar åt henne.

Om du blir utsatt i skolan, av andra elever eller av personal i skolan måste en lärare eller någon annan vuxen anmäla det som inträffat till rektorn. Tala om för en lärare eller någon annan vuxen att du blir utsatt för kränkande behandling, trakasserier eller mobbning. Om du ser att en kompis blir utsatt ska du också be om hjälp så snabbt som möjligt.

Alla vuxna i förskola, fritids och skola har ansvar för att agera vid sådana händelser.

Ingen lärare eller annan vuxen i skolan får behandla dig sämre på grund av

  • ditt kön
  • din sexuella läggning
  • din religion eller tro
  • ditt ursprung- din etnicitet, eller din kultur
  • att du uttrycker tillhörighet till ett annat kön eller inte vill identifiera dig som varken kille eller tjej
  • din ålder
  • din eventuella funktionsnedsättning.

Ibland kan det också finnas regler på skolan som är diskriminerande – till exempel att det är förbjudet att använda huvudbonad eller att det bara finns toaletter för tjejer eller killar.

Om du upplever att du blir sämre behandlad på lektioner och på andra ställen i skolan än dina skolkamrater kan du vara utsatt för diskriminering. Ta kontakt med din mentor eller rektor om du upplever dig diskriminerad.

Om man inte känner sig nöjd med hur skolan hanterar diskrimineringen, kan man som förälder vända sig till kommunens skolchef som är alla skolors och förskolors högsta chef. 

Vad menas med kränkande behandling?
Det kan till exempel vara att någon elev i skolan retar dig, fryser ut dig, skriver elakt om dig på sociala medier, knuffas eller slåss. Ibland förekommer det att en lärare eller någon annan vuxen utsätter barn och elever för kränkningar. Att utsätta någon för kränkande behandling är förbjudet.

Vad menas med trakasserier?
Det kan till exempel vara att du blir utsatt för elaka kommentarer eller våld, på grund av ditt kön, din könsidentitet, din ålder, för att du kommer från ett annat land, din religion, din sexuella läggning eller för att du har en funktionsnedsättning. Det är också förbjudet.

Sexuella trakasserier

Det är också förbjudet för både elever och vuxna att säga nedlåtande saker till dig på grund av ditt kön, att anspela sexuellt med gester och miner, eller att röra på dig på ett sätt som du uppfattar som sexuella anspelningar.

Sociala medier
Kränkande behandling, trakasserier och sexuella trakasserier förekommer även på sociala medier. Om du är utsatt av skolkompisar på olika chattforum eller andra platser på nätet ska du också tala om det för en vuxen i skolan. De är skyldiga att ingripa för att stoppa det som pågår.

Skolan ska motverka mobbning
Mycket av mobbning mellan barn är knutet till skolan. Det är inte så konstigt, eftersom våra barn är i skolan en stor del av sin tid. Därför har också skolan fått ett stort ansvar när det gäller att både förebygga mobbning och att se till att den mobbning som sker inte får fortsätta.

Rektorn på en skola eller förskola är den person som är ytterst ansvarig för att skolan ellr förskolan arbetar aktivt mot mobbning. På varje skola ska det finnas en skriftlig plan för hur skolans arbete mot mobbning ska genomföras. Om rektorn får veta att det finns oro för att någon mobbas, är rektorn skyldig att utreda hur det ligger till och åtgärda mobbningen.

Om du är förälder till ett barn som mobbas ska du kontakta ditt barns skola eller förskola. För många föräldrar är det naturligast att ta kontakt med klassläraren/mentorn eller den pedagog som känner barnet bäst, men man kan också vända sig direkt till rektorn. För att skolan ska kunna göra något måste mobbningen bli känd. Många gånger kan skola och föräldrar göra mer tillsammans än var och en för sig.

Det här är mobbning
Mobbning kan se ut på olika sätt. Psykisk mobbning kan vara att alla i klassen suckar eller fnissar så fort man säger något. Fysisk mobbning kan vara att systematiskt bli slagen, knuffad eller få sina kläder förstörda. Verbal mobbning kan vara att bli hånad på grund av sitt utseende eller att bli kallad ett öknamn som alla använder mot ens vilja.

Tecken på mobbning
Alla barn som blir mobbade visar inte samma tecken på att de är utsatta. En hel del barn försöker dölja att de blir mobbade och vill inte berätta för någon vuxen. Ett barn kan ha blivit hotat av dem som mobbar: "Om du säger något kommer vi att slå dig." Ett barn kan också skämmas över att bli mobbat och därför välja att vara tyst. Men den som blir mobbad har inte gjort fel och ska inte behöva skämmas.

Att bli utsatt för mobbning innebär väldigt ofta att tappa en del av sin tro på sig själv. Mobbningen sänker självförtroendet. En del barn försöker ändra på sig för att slippa bli mobbade, men det brukar inte hjälpa hur mycket barnet än försöker. Man har rätt att vara den man är. Därför är det sällan någon bra idé att säga till sitt barn att "om du ändrar dig och gör så och så istället...". Då blir ditt barn ansvarig för mobbningen, och det är inte rätt.

Även om det inte finns några säkra tecken på att ett barn blir mobbat kan du som förälder vara observant på om ditt barn:

  • aldrig eller väldigt sällan är med andra barn
  • inte vill berätta något för dig, till exempel om du frågar hur det var på skolresan och du bara får ett kort "bra" eller "okej" till svar
  • ofta vill stanna hemma från skolan utan att vara sjuk
  • sover och äter dåligt
  • verkar nedstämt eller oroligt utan att berätta varför

Om du är förälder till ett yngre barn kan du kontakta barnets lärare och rådgöra. Det kan vara viktigt att de som arbetar på skolan är medvetna om att det kan förekomma mobbning. Är du förälder till en tonåring blir det viktigare att en skolkontakt tas i samförstånd med din tonåring.

Den som mobbar kan också få hjälp
Även den som mobbar behöver hjälp. Ibland är orsaken till att man mobbar att man själv känner sig underlägsen, osäker eller rädd. Ett barn som mobbar kan också ha en brist på förståelse för vad mobbningen kan betyda för den som blir utsatt. Ditt barn kanske inte tycker att det är så farligt, det är ju bara lite skoj. Men hur någon tar "lite skoj" eller hur hemskt det känns att bli retad, det vet bara den som blir utsatt.

Om man får höra att ens barn är den som mobbar är det lätt hänt att gå i försvar. Det är bättre om man kan fråga och lyssna på sitt eget barn än att bli arg och skälla. Sök stöd i skolan, för skolan har ett ansvar för att förhindra mobbning, inte bara hjälpa den som har blivit mobbad. Ditt barn kan också behöva hjälp.

Om skolan inte gör tillräckligt
Om man inte känner sig nöjd med hur skolan hanterar mobbningen, kan man som förälder vända sig till kommunens skolchef som är alla skolors och förskolors högsta chef. Man kan också kontakta Barn- och elevombudet (BEO) och göra en anmälan om man inte tycker att rektorn eller utbildningschefen på skolan har tagit mobbningen på tillräckligt stort allvar eller om man anser att de åtgärder som skolan har tagit till inte hjälper.

Om mobbningen beror på etniskt ursprung, funktionshinder eller sexuell läggning kan man vända sig till Diskrimineringsombudsmannen (DO). Diskrimineringslagen gäller lika mycket i våra barns skolor som på vuxnas arbetsplatser.

På varje skola måste det enligt lagen finnas en plan för hur just din skola ska arbeta med att fördebygga mobbing, kränkande behandling och trakasserier.

Här hittar du våra handlingsplaner för kränkande behandling:

Grundskolor
Bergetskolan
Digerbergets skola
Kyrkbyns skola
Orsaskolan

Förskolor
Bergets förskola
Brantuddens förskola
Lillåns förskola
Lindornas förskola
Trimsarvets förskola

Senast uppdaterad: 14 augusti 2019